VAD ÄR ÅNGEST?

Låt mig ge er några exempel....





VAD ÄR ÅNGEST?

Enligt Kognitiv Beteendeteori


Ångest är ett alarmsystem vi blivit utrustade med i tidernas begynnelse för att överleva i hotfulla situationer. Tänk er tillbaks 5000 år i tiden… Du är ute på savannen och plockar pinnar till din eld för att inte frysa ihjäl under natten som är mycket kall. Rätt som det är kommer en stor sabeltandad tiger springande mot dig, och han är hungrig! Nu har du två möjligheter, antingen springer du fort som bara den och hoppas att du hinner undan, eller också stannar du kvar och hoppas på att få in en klockren smäll i huvudet på honom med ett vedträ.

Oavsett vilket du väljer så behöver du en hel del syresatt blod till dina muskler och extra luft i lungorna, alltså börjar ditt hjärta att slå mycket fortare, blodtrycket stiger och pulsen rusar i höjden. Efteråt kan du svettas och skaka, kanske till och med ha ont i magen. Man säger att det autonoma nervsystemet har slagit på för din överlevnads skull och gett dig ett s.k. psykofysiologiskt påslag.

 

Precis samma sak händer när du får ångest. Men istället för den sabeltandade tigern är nu hotet en tanke, ett minne eller kanske såg du precis en glimt av något/någon som du uppfattade som hotfullt. Ibland är man inte ens medveten om vad som har varit ”trigger”, eller igångsättare till ångesten. Det kan vara fragment av bilder/minne som far genom hjärnan på en nanosekund och som vi upplever som hotfulla.

Det är då vi får exakt samma psykofysiologiska påslag i kroppen som vid en reell fara, ångest.


Ett annat exempel; Du har som barn varit med om en eldsvåda. Du sitter hemma hos en väninna och hennes brandvarnare går igång. Din hjärna uppfattar signalen som ett hot och det autonoma nervsystemet slår på, du vill rusa ut. Då säger din väninna att det inte är något att bli rädd för, hennes brandvarnare har slut på batteri och piper därför var tionde minut för att göra innehavaren uppmärksam på detta.

Efter ytterligare tio minuter händer det igen, denna gång lyckas du med hjälp av tanken ”stoppa” din egen varningsklocka på halva vägen. D.v.s. hjärtat lugnar ner sig efter bara någon sekund och återgår till normal rytm. Eftersom du litar på din väninna stoppade du känslan av fara genom att tänka på vad hon sa tidigare, nämligen att det inte var någon fara. Tredje gången den går igång sker inga reaktioner i din kropp, du konstaterar bara att det nu måste ha gått ytterligare tio minuter. Du har nu gjort en registrering/erfarenhet i din hjärna som kommer att hjälpa dig nästa gång du hör en brandvarnare, du behöver inte reagera med panik utan tar reda på fakta, dvs. varför den tjuter.

 

Den omvända versionen av alarmsystemet kan vara lite lurigare. Då handlar det om att dina egna kroppssignaler helt enkelt lurar dig.

Ponera att du vid ett flertal tillfälle har haft panikångestattacker. De kroppsliga reaktionerna du då upplevde i din kropp har blivit inetsade i hjärnan likt ett mycket obehagligt minne. Du blir alltså hyperobservant på alla kroppsliga sensationer, eftersom de förebådar en ny panikattack.

Om du t.ex. springer till bussen och hjärtat slår lite fortare än normalt, då går hjärnan igång med sina negativa tankar; Oh hjälp nu får jag en panikattack! Och då får du den med största sannolikhet också inom ett par sekunder.

Den onda cirkeln är sluten!

 

Denna selektiva uppmärksamhet på kroppsliga sensationer är en av orsakerna till att man vidmakthåller de felaktiga tolkningarna eftersom de blir igångsättare, ”triggers” till ångesten.

 

Säkerhetsbeteende

Är något man använder sig av för att undvika den katastrof man tror skall inträffa. (svimning, bli galen, dö, kvävning etc.) När man använder sig av någon form av säkerhetsbeteende få man inte den registrering i hjärnan som behövs för att du skall lära dig att katastrofen faktiskt inte inträffar. Ett vanligt säkerhetsbeteende är att man tar lugnande mediciner innan något hänt, sedan lurar man sig själv genom att säga att katastrofen inte inträffade pga. att jag tog en tablett. Och då ”måste” man alltid ha den där tabletten med sig ifall att... Den dagen du inte har en tablett vad gör du då, vad kommer att hända? Jo, bara tanken på att du inte har en ger dig säkerligen en rejäl panikångestattack.

 

Undvikande

Är den tredje mekanismen som ser till att man vidmakthåller ångesten och paniken. När man undviker ”faran” får man inte ångest, praktiskt va? Nej inte riktigt bra ändå eftersom du ej heller får någon ny registrering i din hjärna som kan lära dig att det faktiskt inte är något farligt. När man väl börjat undvika en fara finns det stor risk för att man fortsätter med andra, och det kan då bli mycket invalidiserande på ens liv. Och åter igen, man gör inga nya erfarenheter som kan registreras i hjärnan.

 

Att vi reagerar med ångest vid ett upplevt hot är som jag inledde med, ett alarmsystem vi faktiskt behöver. Detta kan/ skall vi inte befrias från. Men vi kan lära oss att hantera dess ”faror” på ett mer adekvat sätt. Den största orsaken till att vi får ångest beror i grund och botten på att vi upplever känslan av kontrollförlust.

 

Om man lär sig och registrerar nya erfarenheter som motsäger feltolkningarna blir det inte längre någon ond cirkel. Då stannar det vid de fysiologiska reaktionerna. Man lär sig att känna igen dem utan att feltolka och bli rädd. Det fysiologiska påslaget återgår snabbt till det normala och ångesten är över för den här gången. Precis som i exemplet med brandvarnaren får man en ny registrering/erfarenhet gjord och behöver då heller inte få en känsla av kontrollförlust.

Skriet är en expressionistisk målning utförd 1893 av Edvard Munch. Om Skriet skrev Munch själv: “Jag stod där, darrande av rädsla. Och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen.”